Här lever träden på gränsen. Foto: Naturcentrum AB.
Skogen vandrar på fjället
När den tjocka inlandisen började smälta blottades Gränslandets högsta toppar. Det var Storvigeln, Elgåhogna, Store Svuku och Gröthogna som först såg dagens ljus. Så småningom grodde små träd. Först kom fjällbjörk, sedan tall och ganska snart några enstaka granar.
Klimatet blev sedan varmare och många av Gränslandets fjälltoppar var skogsbevuxna. Trädgränsen gick 400–500 meter högre upp än idag. På några platser växte ädla lövträd som ek, alm och lind långt upp i fjällen.
De senaste niotusen åren har träden mest ”vandrat nedåt” om än i ganska maklig takt. Inte bara klimatet utan också yxor och betesdjur har styrt hur långt upp skogen kunnat växa på bergssidorna.
Men betesdjurens påverkan på trädgränsen har minskat de senaste 100 åren. Och nu håller något ännu mer dramatiskt på att ske. Vi har lärt oss ord som växthuseffekt och klimatförändring. Vårt jordklot håller på att bli allt varmare, i allt snabbare takt. Det påverkar även Gränslandet och skogen som växer här.
Under de senaste 100 åren har trädgränsen för tall och gran och fjällbjörk stigit, med närmare 100 meter. Hur blir det då i framtiden att vandra i Gränslandet om den utvecklingen fortsätter?
Sveriges högsta trädgränser...
... finns i Gränslandet. På Brattriet i Rogens naturreservat växer björk på 1137 meter över havet och tall på 1044. Granen når sin högsta höjd på Städjan, där den når ända upp till 1115 meter över havet.