Gränslandet

  • Vy
  • Grovelsjon
  • Granslandet
  • Toppbanner

Olika typer av naturskydd

I Gränslandet finns nationalparker, naturreservat och landskapsvernområden. Alla har samma syfte, att skydda värdefull natur. Skillnaderna är i praktiken inte så stora men nationalpark och naturreservat är inte riktigt samma sak i Sverige som i Norge.

Naturskydd i Norge

Som naturreservat kan skyddas områden som innehåller hotad, sällsynt eller sårbar natur, representerer en bestämd naturtyp, har särskilt stor betydelse för biologisk mångfald, består av en speciell geologisk bildning eller har ett särskilt naturvetenskapligt värde. I Norge är detta den strängaste skyddsformen.

Som nasjonalpark kan skyddas stora naturområden som innehåller säregna eller representativa ekosystem eller landskap och som saknar kraftiga ingrepp i naturen. Nasjonalpark är en ganska sträng skyddsform. Nasjonalparker kan upprättas både på statlig ägd mark och på privat mark.

Som landskapsvernområde kan skyddas natur- eller kulturlandskap av ekologiskt, kulturellt eller upplevelsesmässigt värde, eller som är identitetsskapande. Det är den mildaste skyddsformen i Norge. Det kan vara tillåtet att bedriva jordbruk och skogsbruk men inte ändra landskapets karaktär i väsentlig grad.

I Norge upprättas alla typer av skyddsområden med hjälp av naturmangfoldloven från 2009, och antas av regeringen vid så kallad kunglig resolution. Skyddsområden i Gränslandet är bildade med stöd av naturvernloven från 1970, men områdena förvaltas nu enligt naturmangfoldloven, eftersom den gamla naturvernloven är upphävd.

Naturskydd i Sverige

Nationalparker i Sverige omfattar orörda områden som representerar svenska landskapstyper. Det är den strängaste skyddsformen. Nationalparker är oftast stora till ytan, men inte alltid. Töfsingdalen i Gränslandet är exempel på en liten nationalpark. Nationalparker måste ligga på statligt ägd mark och regeringen fattar beslut om dem efter medgivande av riksdagen.

Ett naturreservat kan ha flera syften: att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov för friluftslivet. Naturreservat kan vara allt från små geologiskt eller botaniskt intressanta platser, till större variationsrika områden. Det är den vanligaste skyddsformen och innebär ett starkt skydd. Marken i reservaten är privat eller offentligt ägd, ibland både och. Länsstyrelsen eller kommunen kan fatta beslut om att bilda ett naturreservat.

Nationalparker och naturreservat i Sverige bildas med stöd av miljöbalken och förvaltas oftast av länsstyrelsen.

Nio skyddade naturområden

Gränslandet är egentligen ett enda stort naturområde. Men naturskyddet är uppdelat mellan nio olika områden, både i Norge och Sverige. Dessa områden presenteras närmare här nedan.

Langtjønna landskapsvernområde

Vandringsleder och klara vatten lockar många vandrare, fiskare och paddlare till Langtjønna landskapsvernområde. Förr levde man ett helt annat liv.
Läs mer »

Femundsmarka nasjonalpark

Mellan krokiga jättetallar och gömda sjöar i ett hav av stenblock lockar upplevelser i Femundsmarka nasjonalpark. För tio tusen år sedan smälte inlandsisen bort och lämnade efter sig ett öde urtidspräglat landskap.
Läs mer »

Femundslia landskapsvernområde

De skogsklädda sluttningarna mot sjön Femunden kallas för Femundslia. Denna del av Gränslandet kan man ta sig till med båt och det är en bra utgångspunkt för vidare turer.
Läs mer »

Grøvelsjøen naturreservat

Fjällsluttningarna som omger Grövelsjön är randiga. Det upptäckte Carl von Linné redan år 1734. På den tiden trodde man att ränderna var bevis för hur högt vattnet gått under syndafloden. Läs mer »

Gutulia nasjonalpark

Gutulia är de silvergrå torrakornas och de spretiga gammelgranarnas nationalpark. I kontrast till den orörda skogen står Gutulisetra, fäbodvallen som vårdats av folk och fä allt sedan 1750-talet.
Läs mer »

 

Langtjønna - Klicka på bilden för att se den i större format (öppnas i ett popup-fönster)

Rogens naturreservat

Landskapet kring den stora sjön Rogen ger särpräglat intryck med sina väldiga stenblock, otaliga småsjöar och lavklädda gammeltallar. Här kan du vandra eller paddla dag efter dag utan att se vare sig kalhygge eller väg.
Läs mer »

Töfsingdalens nationalpark

Töfsingdalen är den bortglömda dalen, den som alla naturromantiker drömmer om. Här blickar kungsörnar ner över ödsliga vidder med urskog, frodig granskog, gråa blockhav, forsande vatten och små, glittrande tjärnar.
Läs mer »

Långfjällets naturreservat

Långfjällets naturreservat gör skäl för sitt namn. Det är långa dagars vandring till de mest avlägsna platserna, men här finns även mer lättillgängliga fjäll. Långfjället erbjuder upplevelser för alla smaker. Läs mer »

Städjan-Nipfjällets naturreservat

Städjan och Nipfjället är två välkända fjäll i Dalarna som ligger i ett av Gränslandets mest lättillgängliga naturreservat. Läs mer »

Olika typer av naturskydd

I Gränslandet finns både nationalparker, naturreservat och landskapsvernområden. Alla har samma syfte, att skydda värdefull natur. Men en nationalpark i Sverige är inte riktigt samma sak som en nasjonalpark i Norge. Läs mer »

Visste du att...

Gränslandet är 2105 km2 stort.

Det är större än Sareks nationalpark i Sverige som är 1970 km2.

Hardangervidda nasjonalpark i Norge är 3422 km2.

LangtjønnaTidig morgon vid sjön Langtjønna.

Langtjønna

Vandringsleder och klara vatten lockar vandrare, fiskare och paddlare till Langtjønnas skogar och vatten, där man förr levde ett helt annat liv. Gårdar, flottarkojor och gamla timmerrännor påminner om forna tiders hårda arbete.

Vandrare, fiskare och paddlare

Langtjønna landskapsvernområde är ett av Gränslandets mer lättillgängliga områden. En populär utgångspunkt är Langens gård som nås med bil eller buss från Røros. Du kan också cykla till Ljøsnavollen på grusvägen från Feragen.

Här väntar upptäcktsfärder i ett kulturhistoriskt intressant skogslandskap. Gör en dagstur eller en längre vandring på leden från Langen till Ljøsnavollen och vidare mot Fjällnäs i Sverige. Eller paddla på den långsmala sjön Langtjønna mellan de båda öppna, stora sjöarna Feragen och Femunden.

Tømmerrenna – ett världsarv

Om du färdas längs sjöarna kan du inte undgå att se spår efter timmerflottningen som pågick här under flera hundra år. Du stöter på buer med namn som Langtjønnbua, Furubakken och Lorthølbua. Förr var de bostäder åt timmerhuggare och flottare – nu ger de tillfälligt skydd åt vandrare och paddlare.

Mitt i vildmarken stöter du på den märkliga Tømmerrenna. Det är en flottningskanal med timmerrännor som under flera hundra år fungerade som dåtidens timmerbilar. Hundratusentals stockar skickades ner i rännorna. Tømmerrenna restaurerades år 1990 och är nu en del av FN:s världsarv ”Røros bergstad og Circumferensen”. De är inte avsedda att dra kanoter i! Däremot finns på vissa ställen särskilda båtdrag avsedda att släpa båtar på.

Från kolbränning till turiststation

Om det inte varit för Røros kopparverk så hade det nog inte funnits så många gårdar i dessa trakter. På Langens gård, strax utanför nuvarande landskapsvernområdet, började man redan under 1700-talet att bränna träkol till kopparverket. Senare gav timmerhuggning, flottning, malmtransport bidrag till gårdens försörjning. Under 1800-talet fanns här en skjutsstation och man började även ta emot turister. Dagens ägare är den nionde generationen på gården.

Flera gårdar och sätrar…

… visar på områdets historiska betydelse. Mest känd är kanske Nordvika vid Femundens strand. Gårdens rötter går tillbaka till 1700-talet, då den var omlastningsplats för malm från Røros till smältverket vid Femundshytten. Nordvikas granne i norr, Svartvika började sannolikt som en säter men fick senare även betydelse som gästgård för timmerkörare och andra som färdades genom skog och över vatten.

Øya och Ljøsnavollen är två sätrar som ännu är i drift. På Ljøsnavollen erbjuder ägarna också mat och logi för turister.

Krokiga tallar och rika kärr

Sjöarna kantas av blockrika stränder, mager tallskog och krokiga tallar. Blåbär, ljung och lingon växer på marken.

Jordmånen i Langtjønna landskapsvernområde är rikare än på många andra håll i Gränslandet. I vissa kärr växer rikkärrsarter som orkidéer, gräsull, knagglestarr och slåtterblomma.

Samiska bosättningar

Samer har levt i området sedan lång tid tillbaka. Langtjønna landskapsvernområde ingår i Femund reinbeitedistrikt. Det är vinterbetesmark för renar som tillhör samer i Saanti Sijte och Gåebrien Sijte.

Langtjønna - Klicka på bilden för att se den i större format (öppnas i ett popup-fönster)

 

KanotlandFina paddelvatten.

TømerennaTømmerenna.

RöroskorRörosko - en ursprunglig lantras.

Foton: Naturcentrum AB.

Besökare får lov att:

  • Färdas till fots och på skidor.
  • Plocka vanliga växter, bär och svampar för eget bruk.
  • Tillfälligt övernatta i tält.
  • Varsamt göra upp en eld med torra kvistar eller medtagen ved, men tänk på det generella eldningsförbudet i norsk skogsmark 15/4–15/9. På de två eldplatserna vid Langtjønnbua och Muggosen är det dock tillåtet även under denna period.
  • Fiska efter gällande regler.

Besökare får inte lov att:

  • Fälla döda, döende eller särpräglade träd.
  • Köra med motorfordon i terrängen.
  • Cykla eller göra organiserade turer med häst, utom på vägen till Ljøsnåvollen och den gamla bruksvägen mellan Langen, Nordvika och Svartvika.

Fullständiga föreskrifter finns här »

Det finns också annat att hänsyn till.

Läs mer under BESÖK GRÄNSLANDET »

Naturskyddets syfte

  • att ta vara på ett särpräglat naturlandskap i anslutning till Femundsmarka nasjonalpark med kulturlandskapselement bland annat tillhörande flottningsanläggningen mellan Femund och Feragen.
  • att allmänheten skall ges möjlighet till naturupplevelse genom utövande av traditionellt och enkelt friluftsliv.

Kortfakta

Årtal: Bildades år 2003.
Namn:
Langtjønna landskapsvernområde.
Yta: 37 km2.
Kommun: Røros kommune.
Län: Sør-Trøndelag Fylke.
Markägare: Statlig och privat mark.
Tillsyn skyddsföreskrifter: Statens naturoppsyn.
Naturvårdsförvaltare: Fylkesmannen i Sør-Trøndelag.

Femundsmarka - ett urtidspräglat landskap.Blockterräng i Femundsmarka.

Femundsmarka

Mellan krokiga jättetallar och små sjöar i ett hav av stenblock väntar upplevelserna i Femundsmarka. För tio tusen år sedan smälte inlandsisen bort och lämnade efter sig ett öde, urtidspräglat dödislandskap. Ett landskap som inte förändrat sig mycket sedan den tiden.

I vrede skapte Gud Femundsmarka

Det finns de som påstår att ”Gud skapade Femundsmarka i vrede, men när han fick se resultatet fyllde han de flesta hål med vatten för att bota skadan”. Vetenskapsmännen hävdar att det märkliga landskapet är ett verk av inlandsisen. Oavsett vad man tror så sätter landskapet fantasin i rörelse.

Rogenmorän – svårt att förstå men lätt att känna

Rogenmorän är spår efter inlandsisen, som forskarna försökt förklara i över hundra år. Den senaste teorin är att de formats under den väldiga inlandsisen när den gled framåt och tidvis frös fast i ett underlag av grus och sten.

Även om man inte förstår hur Rogenmorän bildats är den högst påtaglig för vandraren. Det suger tungt i benen när du vandrar tvärs över moränryggarna, men följer du deras krön går vandringen desto lättare.

Områden med Rogenmorän syns tydligt på kartan som band med långsmala sjöar avgränsade av smala ryggar. Särskilt tydliga är de kring Røvola, Grøtådalen och Vonsjøen men även mellan Övre Roasten och Rogen.

Äventyrare och barnfamiljer

Många förknippar Femundsmarka med ensamma äventyrare som söker utmaning i vildmarken. Nog erbjuds här spänning och utmaning för den ger sig ut på en längre tur, men Femundsmarka lockar också skolklasser och barnfamiljer som vill leva vildmarksliv. Många tar båten till Røa, rakt in i äventyrslandet. Knotiga träd, rinnande vatten och klättervänliga stenbumlingar är naturliga attraktioner som kan hålla både barn och vuxna sysselsatta länge.

Karga högfjäll och glittrande vatten

I södra delen av Femundsmarka härskar de steniga och blockrika högfjällen. Elgåhogna, Stor-Svuku och Grøtåhogna är några av de högre topparna. Längst i norr tronar Storvigelen, den högsta av dem alla, med sina 1561 meter över havet. Mellan högfjällen vilar skogsbevuxna dalgångar med otaliga, glittrande småsjöar, vattendrag och tallbevuxna moränryggar.

Förväntansfulla fiskare och sprattlande fisk

Femundmarkas många vatten lockar fiskare. Här kan du pröva lyckan med fluga eller spinnare och kanske hitta en egen favoritsjö. I Revsjøen och Styggsjøene dominerar harr, abborre och gädda. I Grøtåa, Mugga, Røa och Rogen finns det även gott om öring.

Vintertid kan du pröva isfiske efter röding. Det bästa isfisket är i vattnen på Røvolfjellet, Revlingsjøene, Rønsjøen och en del mindre småvatten i Engerdal.

Mest mager mark

Femundsmarkas flora är förvisso mager och vandrarens väg kantas mest av ris som kråkbär, blåbär, ljung och krypljung. Men det finns några undantag. Nära Røvollen finns rikkärr med orkidéer och sällsynta halvgräs. Här förekommer också blommande hägg, mitt i fjällbjörkskogen, något som givit upphov till namnet Häggrøsta. Grøtådalen och Muggsjölia är två andra sköna oaser med rikare vegetation.

Svarthamran är ett sydberg med artrik flora nedanför Elgåhognas sluttning. På Store Svuku växer krusbräken och längs Femundens strand förekommer Kung Karls spira.

I flottarnas och kolarnas spår

Gamla kojor, eller buer som de kallas i Norge, är minnen från den tid då skogshuggare och flottare transporterade timmer till Røros kopparverk. Om buan är öppen är du välkommen att söka skydd över natten när vädret är ruskigt. Men spara på veden och räkna inte med att kunna bo i bua varje natt. Det får bli en glad överraskning.

En gång i tiden pyrde det från kolmilor lite varstans i Femundsmarkas skogar. Stora mängder kol producerades, som senare användes för att smälta malm och förädla koppar vid Røros kopparverk. Kolen hade fördelen att den uppnår högre temperatur vid förbränningen.

Den uppmärksamme vandraren kan fortfarande se spår efter gamla kolmilor och kolarkojor utmed vandringsleden längs Røa. Vid Vassvikstjønna finns en mila som av någon anledning aldrig blev bränd och som nu har tagits tillvara.

I björnens och kungsörnens rike

I Femundsmarka finns både björn och järv, och det händer även att lo och varg vandrar genom området. Kungsörn och jaktfalk häckar årligen och fiskgjusen förekommer med flera par. Andra fåglar är storlom och smålom. Vanligast bland änderna är knipa och kricka.

Urtidsdjur på gränsen

En liten flock med myskoxar håller till i norra Femundsmarka kring Mugga och Skedbrofjället. Sommartid befinner de sig oftast här, vintertid lite längre österut på den svenska sidan.

Om du möter en myskoxe – ta det lugnt och håll dig undan på minst 200 meters avstånd. Det gäller både för deras och din egen säkerhet! Myskoxar kan gå till anfall om de känner sig hotade. Om de blir skrämda och flyr kan en dräktig ko förlora sin kalv.

Renbetesland

Södra delen av Femundsmarka i Hedmark Fylke ingår i Elgå renbetesdistrikt. Det är åretruntbetesmark för renar som tillhör samerna i Svahken Sijte. Norra delen av Femundsmarka i Sør-Trondelag ingår i Femund renbetesdistrikt som är vinterbetesmark för Saanti Sijtes och Gåebrien Sijtes renar.

Två nationalparkcenter

Femundsmarka har två nationalparkcenter. Ett ligger i Røros med bas i Stenhuset vid Doktortjønna Friluftspark. Här finner du en utställning och annat informationsmaterial om nationalparker generellt och Femundsmarka speciellt. Friluftsparken är särskilt tillrättalagd för barnfamiljer.

Det andra nationalparkcenteret ligger i Elgå söder om Femundsmarka nationalpark. Därifrån är det kort väg till den södra delen av nationaIparken. I en ny fin byggnad finns utställningar och information om Femundsmarka och Gutulia nasjonalpark.

Femundsmarka - Klicka på bilden för att se den i större format (öppnas i ett popup-fönster)

 

Landskap med rogenmorän.Landskap med rogenmorän.

Vatten lockar!Vatten lockar!

Toppen av Stor-Svuku.Toppen av Stor-Svuku.

Öringfångst.Öringfångst.

Blommande hägg vid Häggrøsta.Blommande hägg vid Häggrøsta.

Utkik från en bua.Utkik från en bua.

Fiskgjuse.Fiskgjuse.

Tam ren i Femundsmarka.Tam ren i Femundsmarka.

Foton: Naturcentrum AB.

Länkar

Anders Gilljam »

Direktoratet for naturforvaltning »

Doktortjønna »

Femund-Engerdal »

Femundsmarka NasjonalparkSenter »

 

Boktips

Lauritzen, P. R. & Vangen, O. 2007: Femundsmarka och Gutulia. Norges Nasjonalparker. Den Norske Turistforening og Statens naturoppsyn/Direktoratet for naturforvaltning.

Myhr, E. (red.) 1998: Rondane og Femundsmarka med tilgrensende fjellstrøk. Gyldendals fjellguider.

Monsen, L. & Strømdahl, T. 2009: Femunden Villmark. Larsforlaget.

Åsheim, S. P. (red.) 1987: Femundsmarka og omkringliggende fjellstrøk. Den Norske turistforenings årbok.

Besökare får lov att:

  • Färdas till fots och på skidor.
  • Plocka vanliga växter, bär och svampar för eget bruk.
  • Tälta, men inte längre än en vecka på samma plats utan tillstånd av Fylkesmannen.
  • Fiska efter gällande regler.
  • Varsamt göra upp en eld med torra kvistar eller medtagen ved, men tänk på det generella eldningsförbudet i norsk skogsmark 15/4–15/9.

Besökare får inte lov att:

  • Skada mark, sten eller vegetation.
  • Skada levande träd, döda träd eller fallna trädstammar.
  • Störa djurlivet.
  • Förorena eller skräpa ned.
  • Skada kulturminnen.
  • Köra med motorfordon, cykla eller rida.
  • Använda motordriven isborr.
  • Tälta mer än en vecka på samma plats.
  • Slå läger på öar.
  • Lägga till med båt eller kanot.

Fullständiga föreskrifter finns här »

Det finns också andra lagar och regler att ta hänsyn till.

Läs mer här »

Naturskyddets syfte

  • att bevara ett stort, sammanhängande och huvudsakligen urört skog- och fjällområde.
  • att bevara landskapsformer med bland annat det särpräglade dödislandskapet med blockmark, moränryggar, sjöar och vattensystem.
  • att bevara den naturliga biologiska mångfalden med ett unikt växt och djurliv.

Kortfakta

Årtal: Bildades år 1971 och utvidgades år 2003
Namn: Femundsmarka nasjonalpark
Yta: 573 km2
Kommuner: Røros kommune och Engerdal kommune
Län: Hedmark fylke, Sør-Trøndelag fylke
Markägare: I huvudsak statlig mark, viss del privat mark
Naturvårdsförvaltare: Fylkesmannen i Hedmark och Fylkesmannen i Sør-Trøndelag
Tillsyn skyddsföreskrifter: Statens naturoppsyn

Femundslia ligger vackert vid Femundens strand.Femundslia ligger vackert vid Femundens strand.

Femundslia

Femundslia landskapsvernområde ligger i den skogklädda sluttningen mellan de karga fjällvidderna och den stora sjön Femunden. Här kan du besöka Haugen och Svukuriset, två populära utgångspunkter för fortsatta turer in i Femundsmarka nasjonalpark.

Porten till Femundsmarka

Många som skall besöka Femundsmarka nasjonalpark kommer först till Femundslia. Om vintern kan man gå över isen och om sommaren går båtturer till Revlingen och Haugen. Det går även att cykla på grusvägen från Elgå till Svukuriset, men vägen är stängd för allmän biltrafik. Vandrare och skidåkare kan givetvis nå Femundslia från flera håll. Närmast är från Elgå.

Svukuriset och Haugen

Svukuriset ligger cirka åtta km från Elgå och består av två gårdar. På den norra gården bedrivs jordbruk och uthyrning av hytter. Den södra gården köptes av Den Norske Turistforeningen (DNT) redan 1926, långt innan DNT började märka ut leder i trakten. Numera finns leder från gården i alla riktningar, bland annat upp på toppen av Stor-Svuku och till de fina fiskevattnen i Revlingsjøane.

Haugen gård ligger i väglöst land och är i den bemärkelsen en av Norges mer avlägsna gårdar. Värdfolket på gården kör båttaxi och har uthyrning av hytter. Från Haugen går vandringsleder till Svukuriset, Røvollen och den vackra Grøtådalen.

Uppväxande tallskog

I Femundslias sluttningar växer mager tallskog med lingon, blåbär och ljung. Skogen är inte så gammal men ändå trevlig att vandra i. Vill du plocka bär och svamp så är möjligheterna goda.

Bergfink, rödstjärt och lövsångare är några vanliga fåglar som du har stor chans att se. Med lite mer tur kanske du får syn på en lappmes, tretåig hackspett eller lavskrika.

Bete för älg och ren

I Femundslia ser du många unga tallar med ett speciellt utseende beroende på att älgar har varit framme och betat av grenarna på den nedre delen av stammen. Många älgar vandrar hit om vintern och samlas i östsluttningen mot Femunden där snötäcket oftast är tunt. I brist på annan mat betar de av tallkvistar som de kommer åt.

Femundslia ingår i Elgå renbetesdistrikt, Norges sydligaste samiska renbetesmark. Här betar renar som tillhör samerna i Svahken Sijte.

Femundslia - Klicka på bilden för att se den i större format (öppnas i ett popup-fönster)

 

Svukuriset.Svukuriset.

Tallskog.Tallskog.

Foton: Naturcentrum AB.

Besökare får lov att:

  • Färdas till fots och på skidor.
  • Plocka vanliga växter, bär och svampar för eget bruk.
  • Tillfälligt övernatta i tält.
  • Fiska efter gällande regler.
  • Varsamt göra upp en eld med torra kvistar eller medtagen ved, men tänk på det generella eldningsförbud i norsk skogsmark 15/4–15/9.

Besökare får inte lov att:

  • Fälla döda, döende eller särpräglade träd.
  • Köra med motorfordon.
  • Cykla eller rida utom på vägen till Svukuriset.

Fullständiga föreskrifter finns här »

Det finns också andra lagar och regler att ta hänsyn till.

Läs mer här »

Naturskyddets syfte

  • att ta vara på ett särpräglat naturlandskap i anslutning till Femundsmarka nasjonalpark.
  • att allmänheten skall ges möjlighet till naturupplevelse genom utövande av traditionellt och enkelt friluftsliv.

Kortfakta

Årtal: Bildades år 2003
Namn: Femundslia landskapsvernområde
Yta: 40 km2
Kommun: Engerdal kommune
Län: Hedmark Fylke
Markägare: Statlig och privat mark
Tillsyn skyddsföreskrifter: Statens naturoppsyn
Naturvårdsförvaltare: Fylkesmannen i Hedmark