Bebyggelse kring slagghögarna.
Røros kopparverk
Røros Kobberverk grundades år 1644 och var i drift i 333 år, fram til 1977. År 1769 räknades Røros invånare till 2000 och över hälften levde av kopparverket. De flesta andra var bönder som hjälpte till i gruvan när det behövdes.
Eftersom kopparverket var så betydelsefullt fick det stora privilegier, varav det viktigaste var cirkumferensrätten. Den innebar ensamrätt till alla naturresurser inom 44 km radie runt Røros, det vill säga 4 gamla norska mil. Där ingick en bit av det vi nu kallar Gränslandet, nämligen norra delen av Femundsmarka nasjonalpark. Cirkumferensrätten gällde såväl mineraler som skog, vattendrag och människorna som bodde inom denna radie. De fick visserligen en liten lön men var tvungna att arbeta åt verket när de blev ombedda.
Redan i början av 1700-talet var man tvungen att söka sig utanför cirkumferensen för att få ved till de ständigt brinnande smältugnarna. Kopparverkets enorma behov av ved har därför präglat stora delar av landskapet i Gränslandet.
Bergstaden Røros
Två år efter det första kopparfyndet 1644 anlades bergstaden Røros. Vid den här tiden fanns inte så stor kunskap om bergbruk i Norge, och därför kallades kunniga bergmän hit från bland annat Tyskland och Danmark. I staden uppstod en blandning av kulturer vilket ännu syns i den speciella träbebyggelsen.
Smälthyttan vid Røros är återuppbyggd efter brand och är numera museum.
Träbebyggelsen i Røros har fått inspiration från flera håll i Europa.
Foton: Naturcentrum AB.
Visste du att…
… luftföroreningar förekom redan på 1600-talet? Man eldade med så stora mängder ved att luften omkring Røros kopparverk blev dålig. Träden i Røros dog, och det blev svårt för nya plantor att växa upp.
… renjägaren Hans O Aasen var 87 år gammal när han 1644 hittade den kopparsten som blev början till Røros kopparverk.